Läser Kay Pollak Att växa genom möten.
Han förklarar något som fångade mig, han menar att det är bra att veta att meningar med "inte" påverkar oss på ett särskilt sätt.
Han ger ett tydligt exempel;
"Du står intill en fyra-femåring och vill lära barnet cykla. Ni står på en liten grusväg. Några meter snett framför er finns en tydlig grop i grusvägen. Du står bakom barnet och håller i pakethållaren och strax skall du släppa taget. Du ropar in i barnets öra: Kör nu inte ner i gropen därframme! Du ser gropen där framme! Kör inte ner i den!
Du släpper taget om pakethållaren och barnet vinglar iväg
-BOM! Rakt ner i gropen! Och du som sa så tydligt ifrån!
Men kan man förstå detta? Ja det kan man.
Vårt omedvetna tar inte in ordet "inte".
Vårt omedvetna arbetar med bilder. Hur ser den bild ut som barnet får i sitt omedvetna när du säger: Kör inte ner i gropen!
I barnet formas bilden av hur hon kör ner i gropen. Det omedvetna styr sedan musklerna. Budskapet till barnets omedvetna är "kör ner i gropen!". Bilden av "att inte köra ner i gropen" finns inte.
Bättre kan vara att säga: Nu släpper jag strax. Du cyklar mitt på vägen. Du kör tryggt och säkert rakt fram. Lycka till!
Den positiva bilden - den finns alltid."
Ja tänk om det är så...också i relationen vuxna emellan...kul ju.
Flyger ut med
