Pappersflyget: Vill du följa med?

---

Minnen ifrån Gambia.
Året var 98.
De lokala guiderna pratade svenska.
Taxichaufförerna körde alltid tur&retur, skjutsade de ut en någonstans så väntade de till man skulle tillbaka oavsätt hur länge de fick vänta.
På restaurang fick man titta in i köket så man såg att det var rent och prydligt innan man åt.
En taxichaufför presenterade sig som Kevin Costner, farsan kontrade med att presentera sig som James Bond, sedan var det inget mer med det. :)
Åt på svenskägd restaurang där maten serverades under klosh, den kan ha hetat Klas veranda.

 

Nu till rubrikens "utifall".
Vi stannar till vid en park, där det finns en damm, en lite "nedsänkt" damm så man får liksom gå ned till den men inte genom någon som helst grind, helt öppet var det. I dammen fanns 60-70 krokodiler.
Vi skulle klappa en.
Vi går ned på ena sidan och ser många som ligger uppe på land på den andra sidan dammen men en befinner sig också på land på våran sida, resten är i vattnet.
Vi funderar om vi verkligen ska klappa den och frågar guiden om det verkligen är säkert, bits den inte?
Han skrattar och säger nej nej nej de är mätta!
Så vi sätter oss på huk och och klappar den här krokodilen på svansen, jag sätter mig först närmast huvudet, den skulle ju inte bitas, men då sätter sig guiden ännu närmare huvudet "utifall han vänder sig"!

 

När vi är tillbaka uppe ovanför dammen hör vi i förbifarten en annan guide som berättar för några andra att det var en turist som blivit biten veckan före.

: 0

Hur fan kunde jag gå ned där undrar jag idag 18 år senare, vi litade till 100 % på att det var säkert.
Hur kunde vi göra det?
Ibland undrar jag vad det har gjort med mig som människa.
När jag tänker på det så blir jag rädd men det är ju också samtidigt väldigt kul :)

Och nä, det var inga "småttingar" där nere i dammen.